Björknäver har använts till slöjd och funktion i tusentals år, mestadels i de skogstäta regionerna kring Skandinavien, delar av Ryssland and Nordamerika. Historiskt sätt har nävern används till vardagsföremål som matförvaring, väskor och packdon, tältdukar, skor, kanoter och till och med kläder. Idag har näverns tidigare användningsområden bytts ut mot andra material som plast eller gore-tex.
Faktum är att näver till mångt och mycket bara är en restprodukt från skogsindustrin. Vid skogsavverkning skrapas i regel barken av träden och nästan allt detta material går till förbränning i massa- och pappersproduktion, eller omvandlas till energi för fjärrvärme- och elnät. Bara i Sverige och Finland blir 255 000 ton björkbark årligen till en biprodukt från massaindustrin. Detta måste ses som ett stort slöseri inte minst från ett slöjd- och formgivningsperspektiv, där den gärna skulle få komma till användning istället.

Detta projekt fokuserar på de restströmmar som uppstår inom skogsindustrin, mer specifikt näver från björk. Med utgångspunkt från traditionella tekniker att utvinna limämnen från nävern undersöks sätt att utveckla metoder och tekniker för att omvandla näverspillet till ett slags kompositmaterial. Genom att kombinera äldre slöjdkunskap med digitala tekniker finns det stor potential att ge restmaterialet nya användningsområden och funktioner.

Genom en serie materialexperiment har ett slags kompositmaterial tagits fram enbart bestående av de organiska materialen näver, stärkelse, glycerin och vinäger. Materialet har fortsatt aspekter kvar att testa och utveckla vidare men fungerar i dagsläget som ett exempel på hur det går att förädla det spill som är ett resultat av skogsavverkning.

För att ge exempel på hur det framtagna kompositmaterialet kan appliceras på en produkt gjordes en rad formexperiment där jag testade att formpressa och formgjuta materialet.

Projektet genomfördes med stöd av Nämnden för Hemslöjdsfrågor